Här var det så fint och rofyllt att allt känns skönt i magen, hela eftermiddagen och kvällen har allt bara flutit på med lek, mat och att umgås.
Jag har läst ut en bok i lugn o ro, Per har masserat mina ömma fötter, barnen har lekt vid strandkanten i timtal, vi har pratat och diskuterat, ätit en god middag...ja, vad mer kan man begära av en valborgsdag?! I min värld inte så mycket mera!


Vi lämnade Ranarp vid lunchtid, inte för att vi inte trivdes på platsen utan för att vi behövde köra iväg för att tömma toalettkasetten som började bli full. När den var tömd kändes det lite konstigt att köra tillbaka så vi valde att köra till ett annat ställe som vi mindes som väldigt fint. Lite bry hade vi för att komma på var sjön och skogen låg men till slut så enades vi om att det var utanför Traryd någonstans. Nåväl, vi fann vår plats och nu sitter vi vid sjökanten och njuter av solen. Gäller att passa på då sämre väder är utlovat från och med inatt...

Under frukosten, som intas utomhus och med viss lutning på bordet som gör att juicen riskerar att halka av bordet, så uppstår följande logiska diskussion:

Tuva: Ska vi köpa lördagsgodis idag?
Jag: Nej, det blir inget godis denna helg.
Tuva: Åh, varför inte?
Jag: För att det har jag och pappa bestämt att det inte blir, ni åt så mycket under påsken.
Tuva: Då ska jag mörda din kropp om jag inte får godis.
Jag: Då har du ju ingen mamma längre.
Tuva: Det gör inget för jag kommer ändå att dö om jag inte får lördagsgodis!

Sådana stunder är det svårt att hålla sig för skratt!