Inser att vi inte har gett något livstecken ifrån oss på några dagar så här kommer ett bevis på att vi lever än!
Dock är vi inte helt krya ännu men det är på bättringsvägen och jag har en förhoppning om att denna veckan som kommer är sista tiden på denna sjukdomsomgång!
Tuva anser att hon är frisk och det är hon nog med i stort sett, det är mest matbiten kvar som behöver komma igång.
Igår var vi ute i solen, njöt av värmen och tog reda på en del i trädgården. Årets första grill blev det med, och njöts ute på altanen.

På kvällen var det Earth hour, båda barnen sprang runt och släckte ner huset och stängde av alla skärmar. På nåder fick jag fota lite innan de snodde mobilen och sprang för att gömma den för mig. Så det spelades Lusen och sjöngs sånger. "Precis som förr i tiden när du var liten mamma" Hallååååååååå där unge, så gammal är jag inte! Eller.......




Jag: Nej, det tycker jag är lite för tidigt för dig än.
Tuva: Men. ......
Jag: Du får tänka på att du inte varit ute och uppe på en vecka nu.
Tuva: Men. ......
Jag: Ja vaddå men?
Tuva: Jag är ju inte sjuk, jag har ju bara lunginflammation!
Jag: ????????

Så nu vet ni det, en lunginflammation är minsann inget att gnälla över för det är tydligen ingen sjukdom!



Alltså....dottern och hennes baciller fick mig totaldäckad igen i söndags. Först idag jag börjar bli människa igen och känner att orken kommer tillbaka.
Näsan rinner, huvudet dunkar och jag känner mig som en gammal bortkastad trasa. Alltså....jag har haft bättre dagar här i livet!
Nu till det konstiga, och nu varnar jag för hög äckelfaktor!
När jag snyter mig ibland så kommer det även gegga i ögat, ur tårkanalerna! Alltså, det är ju hur äckligt som helst! Har det hänt någon annan någon gång? Börjar känna mig som ett freak och Tuva skrattar livet ur sig var gång...ja, nästan bokstavligt talat då hon sen hostar så hon knappt kan andas. Lika gott åt henne.....