Igårkväll spelade vi Othello ett par omgångar.
Kul med lite hjärnklur på kvällen, men jag tror att Tuva har missförstått lite om hur man håller spelpjäserna mellan omgångarna?!
För nääää, man sätter inte dem i pannan!
Nu bär det av till jobbet, under förmiddagen slipper jag plaststolen men i eftermiddag så träffar jag den igen...gaaaah!
Vet ni hur rumpan känns efter en heldag sittandes på en orange jäkla plaststol?!
Just det, det vet inte ni men det vet jag! Den är platt.... och öm!
Har suttit en heldag på jobbet med PIMprojekt. Det vill säga ”praktisk IT- och mediekompetens” för hela sveriges pedagoger.
Så nu ska det examineras i IT- och mediekompetens, jahapp!
Förmiddagen gick bra, men någonstans finns det ju faktiskt en gräns för hur mycket info det finns plats för i ett litet huvud så eftermiddagen gick segt. Men ett ämne hann jag examinera av...just two more to go! för att få diplom.
 
Igårkväll skojade jag med Tuva vid sänggåendet, jag höll på att tramsa och nja...den lilla damen tycker ju ibland att hon är liiiite för stor för sådant här och då är det höjden av olycka att skratta åt tramset.
Hon stod med ryggen mot mig, och hela kroppsspåket visade att hon höll igen hårt för att inte börja skratta. Riktigt hårt!
Plötsligt började hon frusta, shit där gick det inte att hålla igen mera.
 
Tuva: Alltså, det där var inte ens kul!
Jag: Nähä, varför skrattade du då?
Tuva: Gjorde jag ju inte. (här är hon ytterst förnärmad)
Jag: Joho...
Tuva: Näää, för jag bara blåste ut ur ena näsborren så att det lät som om jag skrattade!
Jag: Tjo flöjt!