BigMarlin

Idag har min kollega varit alldeles hopplös, fast på ett litet smått galet o roligt sätt. Han måste fått i sig typ en årsranson av socker eller dylikt under sin frukost och därefter fastnat i djupare funderingar?!
Följande dialog hade han med mig i förmiddags:

Han: Om ett av barnen här har en låtsaskompis så tycker du inte att det är så konstigt va?
Jag: Nää, inte speciellt.
Han: Och om 70 miljoner mäniskor tror och pratar med någon som kanske inte finns så kallar du det för religion?
Jag:  Jo, så är det väl?!
Han: Men om jag som ensam börjar prata med en låtsasperson då kommer du att tro att jag är galen, eller hur?
Jag: Jag börjar redan tro att du är det, så du behöver inte börja ens! 

Förstår ni nu att det inte är barnen som är problemen på mitt jobb?! Men jag har fått skratta gott på jobbet idag iallafall....